tankar


Så sant. För fem år sedan slutade jag femman, tror jag. Allt jag visste var att jag skulle börja på Paulinska och det var det. När jag gick där gick dagarna så långsamt som de bara kunde men det känns ändå som om tiden har passerat förbi alldeles för snabbt, för ni ska jag plötsligt sluta ettan på gymnasiet. Det om något är sjukt. Med andra ord är det bara två år kvar till studenten, bara två år kvar med världens bästa klass. Imorgon får jag sommarlov och det känns inte som sommar, men trots att 2012 hittills har bjudit på med- och motgångar tror jag sommaren kommer bli så himla bra. Jag har inte mycket planerat, det enda som är spikat är Göteborgsresan i slutet av juli, men jag har världens bästa vänner så hur kan jag få tråkigt? 

Måste bara säga att när jag tänker tillbaka på det här året så är det helt sjukt vad mycket nytt jag gjort och vad jag har vågat. Att jag, den blygaste människan jag tidigare vetat om, börjat i en helt ny stad i en klass där jag inte kände en enda människa och faktiskt lyckats överkomma blygheten en aning. Och det är komiskt att jag som alltid i sexan var sen ut till mina vänner när vi skulle gå till skolan tillsammans tjugo i åtta på morgnarna numera åker hemifrån runt tjugo i sju och nästan alltid är i tid trots att jag typ får tvinga mig upp ur sängen för att det är så tidigt. Jag trodde aldrig att jag skulle orka men det har jag gjort. För det har varit så himla värt det. Att börja gymnasiet är en av de bästa sakerna jag har gjort, det kan jag väl inte vara ensam om att känna?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0