David Jost... Me like

"Man känner sig som en biprodukt av en låt"

TH är det mest framgångsrika tyska rockband. Har är deras musikaliska hjärna: David Jost, 37, skrev hits som "Durch den Monsun" för de fyra från Magdeburg och nu även nr. 1 hitten "I like" åt "I Like" till Til Schweiger's komedi "Zweiohrküken". Dagmar von Taube pratade med musikproducenten från Hamburg.

Alla känner till TH. Du, å andra sidan, syns aldrig. Gömmer du dig?
David Jost:
Inte alls, jag pratar bara sällan inför kameror.

Finns det en formel för hur du ständigt producerar dina hits?
David Jost:
Nej, vanligtvis brukar jag inte exakt veta när en låt verkligen är klar. Jag är ofta rädd att det fortfarande är något som saknas eller att man fortfarande kan lägga till något. När man inte kan utesluta något mer så är det ofta ett gott tecken. Låt oss säga att det är såhär: Jag skriver en låt så länge jag har en känsla av att det blir min själ inifrån och ut. Jag vill ha känslan att jag har fastnat för den. Då försöker jag hålla sig så nära som möjligt till mina instinkter: Rädsla, längtan, sorg. När en låt blir för "head-centrerad", alltså alltför perfekt, är den död. En del låtar blir till och med bättre när man kollar på de små felen i efterhand.

Mozart komposerade ofta på nätterna, under tidspress. Pete Doherty skriver som Amy Winehouse: Hög. Hur gör du det?
David Jost:
Det är troligen en besvikelse men oftast skriver jag på nätterna sittandes i sängen omringad av öppnade chipspåsar under tiden TVn står på utan ljud. Under tider jag skriver glömmer jag bort allting omkring mig. Vad som helst som kan distrahera försvinner. Jag går igenom flera nätter på så sätt. Efteråt känner man sig ibland som en biprodukt av den låt du just skrev.

Musik och narkotikamissbruk - samm sak?
David Jost:
Narkotikamissbruk är även möjligt utan musik.

Det sägs att du lever uteslutande på koffeinpiller.
David Jost:
Innehåller chips koffeninpiller?!

När förstörde du senaste ett hotellrum?
David Jost:
Jag är säker att tiden kommer då det kommer vara häftigt igen att band med "det" i namnet kommer att kasta TV-apparater genom hotellfönstret... Just nu tycker jag bara det är dumt. Det är sällsynt. Bill är genomgående konstig. Hans känslomässiga ytterligheterna är en del av sin enorma potential

Till exempel?
David Jost:
Han har en enorm vilja, även när han var en liten pojke. Innan videoinspelningen av THs första singeln "Durch den Monsun" berättade han att han ville ha bandets logga tatuerad i hans nacke. Jag sa åt honom att det inte var en bra idé och frågade honom vad han skulle göra om singeln skulle falla eller om han bråkade med sina bandmedlemmar och sen skulle ha bandloggan på sin nacke för alltid. Bill sa, och han var bara 14: "Jag har väntat på detta tillfälle i hela mit liv. Jag bryr mig inte ett skit om det blir framgång eller inte."

Du har också skrivit titellåten "I Liko" från Schweigers film "Zweiohrküken". Är det möjligt: Från hårdrock till en romantisk komedi?
David Jost:
Jag skrev inte låten särskilt åt filmen, den hade redan blivit skriven. Det var en slump att den passade bra in i filmen.

Ringsignalen på din mobil?
David Jost:
Min mobil är alltid inställd på "inget ljud" och "ingen vibration". En vän till mig sa en gång till mig att två människor av min sort skulle aldrig kunna nå varandra, men jag hatar ringade telefoner - Jag ringer alltid tillbaka, eller inte.

Rockar du med Coca Cola eller Irish Coffee?
David Jost:
Te, kaffe. Oftast inga drinkar.

Vad exakt är anledning till att skrvia TH-låtar i LA?
David Jost:
Eftersom det är där jag kan slappna av bäst och äntligen stänga av det inre "tanke-ljudet".

Hur låter "tanke-ljuder"?
David Jost:
Brrrrnzzzztrrrüüüüüükrtsch!


Källa
Engelsk översättning av Artax @ THA
Svensk översättning av www.schwarz.blogg.se

texten cpar som vanligt men så blir det när jag klistrar in.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0